Förlorare utan chans

Ännu en ny månad och en ny vecka. Känns som jag inte gör någonting vettigt alls egentligen men jag mår ändå bättre än på länge. Samtidigt är det ständigt en pågående livskris i huvudet och runt hörnen. Vill läsa och vill skriva mer igen, vill behålla mitt rumt rent och städat och vill laga god mat. Vill sitta ute i solen, ta hand om mina växter, plugga körkort och lägga mig i tid. Vill så mycket egentligen men står mest bara och trampar, lägger tiden på mobilspel. Som vanligt då. 
Jobbar några dagar i veckan då jag behövs och orkar, trivs bra med att varva aktivitet och ledighet. Trivs mindre bra med att han jag vill dela all min tid med jobbar heltid. Försökte få ihop sommaren häromdagen men gav upp och känner total stress över hur man ska hinna göra roliga saker och va med sina människor när alla inklusive jag själv bara kommer jobba massa??
 
I helgen åkte jag och Emil till hans föräldrahem och by utanför Skellefteå. Hade det !!så!! bra och mysigt. Har aldrig blivit av att jag följt med dit tidigare så det var verkligen dags nu. Fick träffa hans 3 katter som jag längtat efter i över ett år, gå på promenader och få utpekat ställen för mig, hoppa på stenar, läsa i solen och premiärgrilla med ett proppfullt bord med tillbehör och bara va. Mmm. Så behövligt.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback