Det känns så jävla tungt och konstigt att låta livet återgå till det normala efter att ha spenderat helgen i en annan stad och varje kväll somnat intrasslad med honom. Efter att ha druckit vin och skrattat med saknade vänner och känna sig ganska så glad största delen av tiden.
Vill inte ha vardag och vill inte jobba morgon så jag är trött eller kväll så jag inte kan gå promenader. Vill inte jobba alls egentligen men vill ha pengar och vill inte vara själv om dagarna och gubbar som säger snälla saker när man bara tar bort deras disk kan ju faktiskt kännas rätt värmande ändå. Men saknar honom och saknar Alva, Elma och Alice och saknar att gömma vin i buskar och saknar till och med Skellefteå. Saknar allt som inte är det här. Tristess.