får ingen ordning
vad som än ska göras
är det alltid beslut som ska fattas
val som bara jag kan ta
det är jag och ingen annan
som är huvudpersonen i mitt liv
ändå tänker jag alltid mer på vad som sårar andra mest
i vilken utsträckning och hur många
undviker att väja just det
säger förlåt förlåt förlåt om det ändå händer
säger förlåt innan det ens händer
gråter som en ful idiot medan hjärnar går på högvarv
måste komma fram till något NU
gör listor på för- och nackdelar men kommer ingen vart
psykologen säger att jag måste våga göra fel;
att detta inte är hela världen, att jag måste träna på att ta beslut
men jag vet ju vad som händer när det blir fel
och jag hatar det
vill bara att alla ska vara glada och nöjda
älska mig när jag själv inte kan
men det är svårt att vara alla till lags och samtidigt få njuta jag med
väljer för det mesta bort den sistnämnda
alla mina försök slutar i katastrofer, gråthulkande och panikattack
det är ohållbart.
Trackback