Jag tänker och saknar mest hela tiden. Dricker kaffekopp efter kaffekopp, gör klädhögen på mitt golv större, beundrar mina växande växter och kramar mina gosedjur som blir blöta av tårar. En dag är det riktigt illa och jag överväger det allra värsta men 3 telefonsamtal med 3 olika vänner senare och några fina meddelanden kan jag andas igen. Klarar till och med av fest samma kväll och en riktig hektisk helg.
Igår var det valborg och sista april och i en trång nattklubbskö med ett alkoholpåverkat huvud citerade jag aprilhimlen för honom på messenger. Och så kan det gå när man är ung och dum och känner lite för mycket och har druckit minttushottar och kinesisk sprit under kvällen.

Nu är det äntligen maj och bara jättelite kvar av gymnasiet. Och bara att skriva det där fick det att hisna i magen på mig. På riktigt. Hjälp.