Åldrad I ungdomlig grönska

Äter en smakrik och sådär perfekt mogen nektarin medan Per Gessle sjunger i bakgrunden. Nektariner gör sig bäst till Allsång på skansen en tisdagskväll i juli. Det är så det ska vara men istället för att befinna mig med min familj i ett hus på landet i jämtlands skogar så är jag ensam hemma, gör mig redo för morgondagens jobb. Tidens gång gör sig påmind och stressar mig som oftast. Kanske är det extra påtagligt nu, när jag fortfarande befinner mig i en livskris efter studenten. Men jag har alltid tyckt det här med tid är en jobbig och konstig grej. Som trettonårig grät jag för att jag inte längre gick på låg- eller mellanstadiet och läste alla bamsetidningar jag kunde komma över för att på något sätt kompensera. Invagga mig själv i en falsk trygghet. Alla frågar mig vad jag ska göra sen och jag skrattar och fnyser lite för det har jag ingen aning om. Har inte kunnat tänka ut min närmaste framtid alls, senaste året har jag fått ta dag för dag och minut för minut. Allt för att överleva.
 
Ps. Nektarinen var på gränsen till övermogen och inte alls perfekt.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback