Ligger i sängen och tänker att jag nog har en identitetskris då jag går från att radera alla sociala medier till att nu få världens längtan att bli ~*bloggare*~ a la Sandra Beijer och Flora typ. Knäppt. 

Spenderade helgen i Luleå och var glad men också fylld av mörker och tomhet för det är jag mest hela tiden. Kände mig ful på ett fullt o'learys där dansgolvet var ockuperat av sliskiga killar, men uppskattade livet 03:30 på Max när jag fick ett halluomimål i handen. Igårkväll grät jag till Lars Winnerbäck redan andra låten och mitt i konserten var jag tvungen att skriva en anteckning på mobilen med en mening jag vill ha i min novell. Ingen får mig lika inspirerad och hänförd av ord som honom. Han lyckas beskriva saker så bra. Idag åkte jag hem och började se New girl. Längtar tills snön börjar droppa från taken.