Kanske orkar jag inte med någon summering av mitt 2015. Kanske gör det för ont att tänka tillbaka på jobbiga saker och det helvete året började med. Kanske gör det tillräckligt ont att kolla tillbaka på den sista tiden då jag trodde jag var lyckligt kär. För det var jag ju tydligen inte.
De första dagarna av 2016 har jag sovit och försökt att göra något vettigt under dagen för att inte bara ligga och kvida i fosterställning. Tackar mina kompisar som tar hand om mig och stöttar trots att jag känner mig som den mest patetiska varelsen på denna planet. Men jag lever och det är det viktigaste!! Försöker att inte tänka ut för mycket i förväg, försöker att andas och inse att det här inte betyder att jag är sämsta i världen. Vad som helst kan hända och vi är fortfarande vänner.

Skriver om nyår lite senare tänker jag!! Vill komma igång med bloggandet igen